Redan på spåret inför Ostkustbanans 100 årsjubileum
Förberedelserna inför 100-årsjubiléet av invigningsresan är redan igång. Målet är att hela ”Gröna tåget” i nyrenoverat skick ska färdas från Gävle till Sundsvall den 31 oktober 2027.
– Vi får se hur stor händelse det här blir, det beror på hur många kommuner och intressenter som vill kroka arm med oss, men det är klart att det vore trevligt med representation från kungahuset även denna gång, precis som 1927 när Gustav V fanns med på jungfruresan, säger Henrik Reuterdahl, chef för Tågtrafikenheten vid Järnvägsmuéet i Gävle.
Just nu pågår arbetet med att renovera den vackra restaurangvagnen ”OKB BCort-73”, precis en sådan vagn som fanns med vid invigningsresan – kanske till och med den autentiska. Två passagerarvagnar ska också snyggas till och självklart även det klassiska loket ”OKV H-24″som togs i drift redan 1928.
– Det är verkligen ”gräddan av alla ånglok” och ett av de sista som producerades under den epoken, fortsätter Henrik Reuterdahl.
– Och restaurangvagnen var faktiskt i drift ända till 1970. Vi fick ta över både lok och andra vagnar från Ostkustbanans Vänner i Svartvik, Sundsvall 2016 och hela personalen, alltså de 7–8 personer som jobbar på min avdelning och gör den fysiska renoveringen av tåg-setet ser verkligen fram emot att Gröna tåget får tuffa iväg på ytterligare en resa.
Trots att Henrik just nu är ute på en nostalgisk resa i sitt restaureringsarbete ser han ändå behovet av att den gamla Ostkustbanan ersätts av en ny.
– Ja, Nya Ostkustbanan är en absolut nödvändighet för att kunna bedriva en robust järnvägstrafik och undvika störningar på en allt mer trafikerad sträckning, avslutar Henrik Reuterdahl.
– Från Nya Ostkustbanebolagets sida hoppas vi att Trafikverket till hundraårsjubileet 2027 har fått igång byggnationen i en mycket större skala än idag. De flesta riksdagspartier har krävt att just Nya Ostkustbanan ska prioriteras i det fortsatta arbetet med att bygga ut det svenska järnvägsnätet, säger Ingela Bendrot som är vd för Nya Ostkustbanan.
Text: Mats Ågebrant