Nya Ostkustbanans önskelista till Tomten

Julen närmar sig och vi får förhoppningsvis tid att smälta året som gått, och blicka framåt. Högst på vår önskelista står en ny nationell transportplan som fördelar pengarna på ett bättre sätt än Trafikverket har gjort i sitt förslag.

Trafikverkets förslag till ny nationell plan kom verkligen som en kalldusch. Vi visste att det var ont om pengar, men att det skulle innebära att en stor och viktig etapp på Nya Ostkustbanan (Gävle–Kringlan) skulle senareläggas i hela 7 år och tappa nära 4 miljarder i redan beslutade medel, kom som en blixt från klar himmel. Arbetet med denna etapp har pågått i flera år, till synes helt problemfritt. De som arbetar med Gävle–Kringlan blev minst lika förvånade som vi andra, det har nämligen inte funnits något som indikerat att arbetet ska senareläggas på detta brutala sätt.

Om Trafikverkets förslag går igenom uppkommer flera allvarliga konsekvenser:

Hela Nya Ostkustbanan skulle då senareläggs på ett sätt som äventyrar flera av de politiska mål som regeringen har satt upp.
- Nya Ostkustbanan är nödvändig för att svensk järnväg ska få en stärkt konkurrenskraft.
- Utan Nya Ostkustbanan kommer godset från norra Sverige fortsätta att i ännu större utsträckning än i dag gå på lastbil, något som kommer att omöjliggöra Sveriges klimatpolitiska ambitioner.
- Nya Ostkustbanan innebär en mycket viktig regionförstoring, och skapar helt nya förutsättningar för pendling och kompetenstransporter – något som blir allt viktigare nu när den gröna omvandlingen tar fart på allvar.
- Det framtida nationella järnvägsnätet för 250 km/h kommer att skjutas på framtiden
- Utan Nya Ostkustbanan kommer järnvägen inte kunna bli tillräckligt konkurrenskraftig mot flyget, och flygberoendet i norra Sverige kommer då att kvarstå.
EU prioriterar den Botniska korridoren och kan bidra med 30–50 procents medfinansiering. EU och Sverige har kommit överens om att sträckan ska vara klar till 2030. Trafikverkets förslag innebär att det målet blir ännu mer avlägset än vad det är med nuvarande plan.
Genom att senarelägga Gävle–Kringlan skulle staten bryta mot redan ingångna avtal. Att på detta brutala sätt senarelägga ett redan beslutat projekt visar att staten inte är pålitlig som avtalspartner.
Genom att senarelägga Gävle–Kringlan skulle staten tvingas betala tillbaka redan erhållna EU-medel och därmed också skicka helt fel signaler till EU rörande Sveriges förmåga att leverera på redan ingågna löften.
För Gävle kommun innebär en senareläggning av Gävle–Kringlan mycket stora konsekvenser, tusentals bostäder står på spel och många näringsidkare som förberett sig på en flytt hamnar i en oklar situation. Genom att arbetet avstannar läggs en död hand över berörda områden i Gävleborg.