Järnvägsdebatten i Sverige har fokuserats på höghastighetsjärnvägar för tåg med hastigheter upp till 320 km/h, men de höga kostnaderna verkar innebära att den nya regeringen skrotar planerna. Planerna har inte heller involverat mellersta och norra Sverige och därmed inte fungerat som målbild för den svenska järnvägen. Inom samarbetet Botniska korridoren har vi tagit fram ett förslag på ett nationellt järnvägsnät för 250 km/h.

Kostnaden för att bygga ett system för snabbtåg med maximal hastighet på 250 km/h är mycket lägre än att bygga för 320 km/h. Restidsskillnaden är samtidigt inte särskilt stor. Trafikverket har beräknat att det skiljer 17 minuter mellan Stockholm och Göteborg. De lägre kostnaderna och den förhållandevis korta restiden innebär att nyttan per satsad statlig krona är mycket högre för ett järnvägssystem för 250 km/h.

Trafikverket har utrett förutsättningarna för ett sådant järnvägssystem. För att höja hastigheten krävs anpassningar av infrastrukturen och att det nya signalsystemet ERTMS är infört. De sträckor som Trafikverket föreslår kan anpassas för 250 km/h är:

• Stockholm–Sundsvall–Luleå
• Stockholm–Karlstad–Oslo
• Oslo–Göteborg
• Göteborg–Malmö (Köpenhamn–Hamburg)

Den samhällsekonomiska nyttan av att anpassa dessa sträckor är betydligt större än kostnaden. Den så kallade nettonuvärdeskvoten blir 0,54, vilket betyder att samhället får nyttor för 1,54 kronor för varje satsad krona.

Nya Ostkustbanan är planerad för 250 km/h. Även Norrbotniabanan byggs för 250 km/h. Botniabanan har redan infört ERTMS, vilket gör att det bara krävs mindre åtgärder för att hela sträckan mellan Gävle och Luleå kan trafikeras av snabbtåg. Även sträckan mellan Stockholm och Gävle kan relativt enkelt anpassas till snabbtåg, när sträckan Uppsala–Arlanda är utbyggd. Med ett helt utbyggt system bildas ett nät av högkvalitativ järnväg som täcker hela Sverige, inte bara Stockholm–Göteborg/Malmö.