Logiken i vägsystemet och järnvägssystemet skiljer sig åt. Vägtrafiken är i huvudsak lokal och vägnätet är finmaskigt och väl utbyggt. Järnvägstrafiken är däremot i huvudsak långväga och uppbyggd av tydliga stråk. Detta har alla aktörer insett, men det syns inte i Trafikverkets förslag.

• Regeringen är tydlig i sitt direktiv till Trafikverket – regeringen efterfrågar fungerande stråk, särskilt stråk som binder samman landet och som gynnar både gods och arbetspendling.

• EU:s regelverk är uppbyggt kring sammanhängande stråk. Det viktiga stråket ScanMed går genom Sverige från söder till norr, och det så kallade TEN-T-nätet pekar ut järnvägen längs Norrlandskusten, inklusive Ostkustbanan och Ådalsbanan, som huvudstråk för både person- och godstrafik mellan södra och norra Sverige.

• Stråk är ryggraden i ett fungerande transportsystem. Kuststråket från Stockholm till Luleå är prioriterat av både SJ och Green Cargo. SJ är i processen att införskaffa nya, moderna höghastighetståg för 250 km/h, som bland annat är tänkta att trafikera Stockholm–Sundsvall–Umeå–Luleå. Green Cargo, Sveriges ledande godstransportör på järnväg, lägger nu över sin godstrafik till kustjärnvägen, det vill säga Ostkustbanan och Ådalsbanan.

• Till detta ska Försvarsmaktens behov av robusta och kapacitetsstarka stråk i syd-nordlig riktning läggas.

Mot denna bakgrund känner vi stor förvåning över att Trafikverket inte vill genomföra en nödvändig satsning på stråket mellan Gävle och Härnösand, utan väljer att låta Sveriges längsta flaskhals fortsätta vara Sveriges längsta flaskhals. Om mindre än två år fyller banan 100 år och är i behov av en rejäl uppgradering för att möta de krav som finns.

Detta är ett en del ur Nya Ostkustbanans remissvar på Trafikverkets förslag till nationell plan för transportinfrastrukturen 2026–2037. Läs hela remissvaret här (öppnas i en ny flik).