Investeringsvåg – inte bara i Norrbotten och Västerbotten!

Satsningar som Northvolts batterifabrik i Skellefteå, H2 Green Steel i Boden och Hybrit i Luleå och Gällivare är spektakulära satsningar som får mycket uppmärksamhet i media. Utifrån rapporteringen är det lätt att tro att rekordinvesteringarna enbart rör Norrbotten och Västerbotten, men det stämmer inte. Det har redan genomförts en mängd andra industriinvesteringar i mellersta och norra Sverige samtidigt som fler pågår.

SCA investerade nära 8 miljarder kronor i Östrands massafabrik och följer upp med en halv miljard kronor i en containerhamn i Sundsvalls logistikpark. Liquid wind satsar 1,5 miljarder kronor på en så kallad elektrometanolfabrik i Örnsköldsvik. Ovako investerar 180 miljoner kronor i en vätgasanläggning i Hofors. Hocksjöns vindkraftpark i Sollefteå kostar 1,6 miljarder kronor. Synsams fabrik i Östersund är en investering för ungefär 250 miljoner kronor. Microsofts datacenter i Gävle och Sandviken öppnade i slutet av förra året. Northvolt Fem i Borlänge ska sysselsätta 1 000 personer. Och så vidare. Listan är lång och växer.

– Efterfrågan på fossilfria produkter växer och industrin drar nytta av den svenska energimixen med vatten- och kärnkraft och en växande andel vind- och solkraft. I kombination med andra faktorer som alltid varit avgörande för skogs- och malmindustrin, det vill säga tillgång till råmaterial och effektiva transporter, säger Henrik Andersson, strategikonsult på Sweco.

Henrik Andersson är imponerad av satsningarna som genomförs och hastigheten i dem.

– Genom att våga gå i bräschen i den gröna omställningen skapas konkurrensfördelar som ger företagen ett försprång under många år framöver. Särskilt intressant är samverkan mellan företag från olika branscher, vilket skapar innovationer och helt nya synergier.

Henrik Andersson

Det saknas dock inte orosmoln. Långsamma tillståndsprocesser, tillgången till kompetens och flaskhalsar i infrastrukturen är nyckelfrågor, menar Henrik Andersson:

– Klimatsmarta investeringar och innovationer bromsas av långsamma tillståndsprocesser. Vi löser inte utmaningen genom att bara öka resurserna, prövningarna måste effektiviseras. Det kan absolut göras utan att kompromissa med vare sig miljöhänsyn eller demokrati.

Industritraditionen längs Norrlandskusten och älvarna är flera hundra år gammal. Avseende tillgången till kompetens finns det historiska paralleller.

– En landshövding i Västerbotten ville i mitten av 1700-talet tvångsförflytta bland annat arbetslösa från Stockholm för att lösa behovet av arbetskraft. Nu är vi mer humana, men Malmö kommun och Region Västerbotten samarbetar för att skånska arbetssökande ska få jobb i Skellefteå och vi behöver söka arbetskraft även utomlands, säger Henrik Andersson.

Enligt Henrik Andersson är det viktigt att förstå att hela norra Sverige är intressant för industriella investeringar. Han framhåller fyra viktiga aspekter för transportsystemet:

– För det första har klimathänsyn gått från att vara en bonus till att vara ett krav för industrin. En grön produktion inkluderar grön logistik. För det andra ska nästan allt som produceras på export. Transportkedjan måste fungera hela vägen från dörr till dörr och flaskhalsen kan ligga långt från själva produktionen. För det tredje är godset ofta tungt och volymkrävande, vilket gör sjöfart och järnväg synnerligen lämpade för transporterna. Men det bygger på att järnvägen kan erbjuda den tillförlitlighet som krävs. För det fjärde sker industrins investeringar i samma stråk som de alltid har gjort. Det är i de stråken som flest människor bor och det är där hamnarna ligger. Slutsatsen blir att vi ska utveckla järnvägen i de stråken med en sådan kapacitet att vi kan erbjuda attraktiva tåglägen för både person- och godståg. Det är därför hela Botniska korridoren med Nya Ostkustbanan, Norrbotniabanan och Godsstråket genom Bergslagen är så viktig och gynnar klimatet, näringslivet och invånarna.